På senaste tiden har jag haft väldigt mycket att göra, alldeles för mycket. Det slutade med att jag för några helger sedan fick hjärtklappning på söndagen och kunde inte sova. Inte alls roligt, men som tur var var det inte fara med mig, jag behöver bara lugna ner mig. Lättare sagt än gjort tycker jag, men vi får väl se.

En av de sakerna som jag hållit på med på senaste tiden är att vi har startat en elevkår på Polhemsgymnasiet där jag går, och det tar mycket energi. Det är jättekul, men man blir trött och stressad.

Så tycker jag även att ni ska besöka ett event jag har satt ihop på facebook, Kurragömma på IKEA den 30 januari. http://www.facebook.com/event.php?eid=199381175939&ref=mf

Nu ska vi se om jag får ihop en dikt ändå... känns ju som att det borde vara enklare att skriva om lycklig kärlek är olycklig sådan.

Dagens dikt #1:

Dagens dikt #1:

han står upp när alla andra sitter ner
skrattar när alla andra gråter
och värmer händerna vid sin egen bröstkorg när alla andra huttrar
för han vet hur världen ser ut, vet hur man klarar sig
när alla andra bara struntar i dig, bara skrattar åt dig, ingen skrattar med dig
när alla andra står upp så ligger han ner,
vill inte vara på samma våglängd som er,
vill inte vara ensam, vill ha något mer,
för han har två tomma lungor och ett hjärta av is, men han dog precis,
utan att säga adjö eller tappa takten, vart finns nu gudomligheten, vart finns övermakten?
dålig etikett att bara dö rätt och slätt,
strunta i de andra och gå på fel sätt,
hon sa att "bara i himlen är vi vänner", och han vet att det inte är sant men fy fan vad det skrämmer,
skrämmer upp honom, så han inte kan sova, inte kan äta eller dricka, inte kan få honom att lova
att nästa dag inte blir hans sista,
att han inte kommer att gå lite för nära kanten,
lite för långsamt över övergångsstället,
eller lite för mycket på landminor,
han kan inte lova, 
att han kommer vaccinera sig,
att han kommer sluta skära sig i handleden,
han kan inte lova
"bara i himlen är vi vänner", upprepar han för sig själv
medans fingrarna berör, förstör, kramar hennes luftrör
för han har två tomma lungor och ett hjärta av is,
och medans tårarna trillar nerför hennes kinder,
är det enda som hörs hennes viskningar som studsar mot honom,
"adjö", och så slutar hennes hjärta slå i takt
han ställer sig upp, medan alla andra sitter kvar,
och medan alla andra gråter, går han skrattandes därifrån.

Dagens dikt #2:

Vi åkte förra tisdagen klockan 3 ifrån Göteborg central. Mellanlandade (med bussen) i malmö och satte oss sedan på ännu en buss som förde oss heeeela vägen till Berlin. Bussresan tog drygt 15 timmar, men vi hade väldigt roligt större delen av tiden. Framme i Berlin klockan 5 så drar vi till vandrarhemmet och lägger av våra väskor och byter lite kläder (vi fick inte checka in förrän klockan 15:00). Sedan drar vi ut på stan... men inget är öppet. Vi fastnar framför Starbucks klockan 7, men de öppnar inte förrän en timme senare. Då hittar vi ett till Starbucks som faktiskt har öppet, och där somnar vi i deras sköna fåtöljer.

Nu kommer en ännu mindre uppdatering dag för dag:

Dag 1 Onsdag(kväll): 2 av mina klasskamrater blir snörfulla (mitt eget lilla ord), och jag "måste" ta hand om dem, vilket i och för sig resulterade i väldigt roliga filmer. "Jag vet inte vart... min penis är" är redan en klassisk kommentar i min klass.

Dag 2 Torsdag: Vi drar ut på stan och åker runt, ser tv-tornet, Alexandersplatzen och lite sådant. På kvällen drar vi till "den hetaste klubben i Berlin" där musiken suger och en klasskompis blir biten på herrtoaletten.

Dag 3 Fredag: Vi ser Brandenburger Tor och går och kollar in Kadewe (stoort varuhus). På kvällen försöker hela klassen komma in på ett annat "hett" ställe som heter Spindler Klatt, men bara hälften gör det varpå resten drar till en tysk kareoke-bar och har jääävligt skojj!

Dag 4 Lördag: Ingen orkar göra något så vi drar ut i smågrupper, delar upp oss i mindre grupper och Jag och 4 klasskamrater kollar in Sony Center innan vi äter på KFC och åker hem... festandet tär på oss och man måste ju vila upp sig inför kvällen. På kvällen drar alla till ett nattklubb som heter Qdorf, och alla går loss totalt. Ingen är nykter, alla har jävligt skojj, och jag tror att de flesta tappade något. 3 klasskompisar snor glitter från garderoben på klubben och en mopedhjälm från en budmoped och ägnar sig sedan åt att använda hjälmen till diverse roliga saker (sparkar i huvuden och springa in i stolpar). Sedan händer väl de som är tråkigast på resan, min kompis sätter på sig hjälmen, försöker hoppa över en annan kompis, ramlar och bryter handleden. Han får åka till sjukhus för att gipsas och ska nu opereras imorgon här i Göteborg. Inte jättekul. Sen är det dags att sova.

Dag 5 Söndag: Vi åker hem... och alla sover i bussen typ. Och Malin snarkar.

Ja, det var det. Nu blir det en dikt jag skrev på vägen hem i bussen.

Dagens dikt #1:

mörkret är påtagligt när du inte är i närheten
och känslan du bär med dig
är större än rädslan för att du ska vara för mycket
du vet vad jag vill,
men du vill inte själv,
och det dödar mig lite,
jag vet inte vad du vill,
men du vill i alla fall ha mig i närheten,
och det är väl alltid något,
men jag vet inte hur jag borde bete mig,

jag vill ju bara kasta mig på dig
trycka med mina fingertoppar, 
på väl utvalda punkter på din kropp
lägga mina händer på din höft
och dra dig nära
låta mina läppar,
möta dina läppar,
blott en sekund mitt sinne kan uppfatta,
blott ett minne att uppskatta,
jag känner mig blottad,
jag känner mig hänförd och förstörd,
allt i samma andetag,

för jag tycker ju om det,
när du sitter bredvid mig,
men ditt ben mot mitt,
när du kittlar mig på knät,
och skrattar åt min reaktion
och jag bara kan tänka,
på att jag hoppas du inte vet
vad jag vill göra med dig,
... vad jag redan gör med dig
inuti mitt huvud.

tryck på mig.
tryck dit mig.
tryck dig mot mig.
tryck.
snälla, tryck.

Nu ska vi se, 4 dagar sedan var i onsdags ja. I torsdags hände NADA, för jag höll på att plugga till ett prov. I fredags var jag faktiskt på nightgib för första gången på jääättelänge på ett IT-café mina kompisar har öppnat och igår var jag trött och kollade på fotboll. Sedan idag har jag skrivit på ett filosofi-arbete och spelat inomhuscup.

Japp det var mitt liv på 3 rader. Här kommer en dikt.

Dagens dikt #1:

Dagens dikt #1, blev också lite mörk igen... men men:

Jag tycker inte om måndagar... och det är inte för det klyschiga "det är början på en ny arbets/skolvecka", utan för att min dag är så lååång på måndagar. Går egentligen till 10 över 4 (vilket kanske inte låter långt, men jag tycker det i alla fall). Just idag fick vi sluta tidigare, vilket gör mig lite gladare. Senare ska jag iväg på sångkurs, och kanske hoppa in på min kompis nyöppnade IT-café för att säga hej.

Dagens dikt #1:

Improesi. På hängmattan. Min kompis sockervadds-Emma var med och tävlade, och gjorde det med bravur. (I och för sig så är hon svensk mästarinna i improesi, men ÄNDÅ!). Jag tyckte verkligen det var kul att lyssna på sådan... spontan poesi. Det är nog den vackraste sorten...

Här får ni lite av min "spontana" poesi.

Dagens dikt #1, har ett litet annorlunda versmått än jag vanligtvis använder:

nu har jag bytt till vintertäcke
så att det blir lite varmare i min säng när jag sover
jag undrar om kan göra samma sak med mitt hjärta
byta det som finns runtom så att det blir lite varmare

när du sover med mig tar du inte bara mitt vintertäcke ifrån mig
när du drar det till dig i sömnen
utan du lägger även ett täcke runt mitt hjärta
som gör att det känns lte mer bekvämt,
lite mer på sin plats,
i min annars så tomma bröstkorg

MEN sen kom jag på att jag inte har så många "nya dikter" som jag tycker om, och då fick jag ett slags "skapar-ryck" och började skriva. Så, här kommer ännu en dikt.

Dagens dikt #4:

Dagens dikt #3:

Dagens dikt #2:

Idag har jag flashmobbat för fulla muggar, om ni var i kompassen vid runt 3 kanske ni såg oss. Vi gick runt med Scream-masker och såg allmänt normala ut. Det var trevligt att träffa massa av folket igen, bland annat älvan.

Dagens dikt #1 handlar om någonting jag inte riktigt förstår själv:

Dagens dikt #1:

fången någonstans imellan

mellan där jag vill vara och där jag är

här trivs jag inte

men där är jag inte välkommen

 

de ser på mig med ögon,

som inte ser vem jag är

utan vad

som ser bara det som betyder något

hos dem

och inte vad jag betyder för dem

inte märker vem jag är

utan vad

jag vill inte vara vad,

och jag vill inte vara vem

jag vill vara jag,

utan att behöva låtsas och försöka

vara någon de vill ha

 

jag säger inte att det altlid är så

det finns undantag,

och de undantagen älskar jag,

men vad gör man om man vill träffa

nya undantag?

nej då får jag hålla mig här,

men här finns inte undantagen,

de finns där.

där borta.

där.

drömmar om verklighet,

blir blott ord på ett papper,

en längtan om att sakta,

glida in i facket,

de redan har placerat dig i,

för att slippa krångla,

slippa stöka till,

men tänk om jag vill!?

tänk om jag vill krångla,

hoppa över till kvadratmetern bredvid,

och börja stöka,

förstöra saker,

smula sönder det fina,

och göra pulver,

att blanda med vatten,

och dricka upp det,

blir jag fin om jag

dricker det fina?

blir jag ful om jag låter bli?

kan världen fungera,

om alla vägrar

att hålla sig i facken

designerade för oss?

Dagens dikt #3. Vet inte riktigt hur den skrevs, men skrevs gjorde den...:

Dagens dikt #1 (eller #3 om man tänker att det är torsdag):

Ibland blir inte dagen som man förväntat sig. Ibland går inte världen dit man vill. Ibland vill man bara gräva ner sig,

och då finns det inte mycket annat man kan göra. Jag önskar att alla i hela världen kan vara totalt lyckliga 24/7, men så är det ju såklart inte, tyvärr. Jag hoppas att min vän, som jag inte tänker nämna vid namn, blir glad igen snart, även om jag vet att det är svårt.

Dagens dikt #2, är tillägnad henne:

Nu gjorde inte det mig så mycket eftersom jag själv känner mig ganska kass fortfarande, men det känns ändå snopet.

Iaf, nu så ska jag snart åka till frisören och snagga mig... nej nu skämtade jag, det hade jag aldrig gjort, jag älskar mitt långa hår...

Dagens dikt #1. Konstigt att det bara har blivit 1 idag.... Det som ska sägas om den är att jag inte vet varför den blev så hatisk, men ibland blir det bara så. Den handlar inte om någon speciell.:

Sidenote: Fick sms från "Älvan" förut. Fina ord gör gingerkakan glad. :)

Dagens dikt #2, skrevs under kvällningen:

Yay, då var det morgon igen, och vilken morgon också. Jag gick upp 7:30 för att masa mig iväg till vårdcentralen och prata med farbror läkare (okej, det var en kvinna, men jag gillar uttrycket). Hipp, hipp, hurra jag är inte allvarligt sjuk, men jag har tydligen riktigt uppsvullna halsmandlar, så nu är det vila som rekommenderas och vila ska det bli.

Dagens dikt #1

Saga om en älva

Detta är en saga om en älva fast inte som en älva i sagorna utan en verklig sådan så verklig att det gör ont en älva så vacker, att själva ljuset omkring henne, blir avundsjukt, en älva så tuff, att själva världen blir avskräckt, det gör dig spännande, det mig spänd, intresserad, konfunderad, distraherad för du flyger lite för långt upp, precis ovanför mig, men alldeles för långt borta, jag hoppar, men når ej, jag hoppas, men det går ej, du vet att jag vill ha dig här bredvid mig, vid mig, på mig, men du retar mig bara, och lockar mig bara, ... jag gillar det men jag undrar om ljuset, runt omkring dig kommer slockna, kommer hårfärgen jag älskar blekna till en svagare nyans? kommer jag klara av att tvinga mig själv att vilja ha dig mindre? jag hoppas, för älvorna är som änglar, även om de går på jorden ibland, kommer de ändå alltid flyga bland molnen, långt bort ifrån oss dödliga.

Detta är en saga om en älva

fast inte som en älva i sagorna

utan en verklig sådan

så verklig att det gör ont

en älva så vacker,

att själva ljuset omkring henne,

blir avundsjukt,

en älva så tuff,

att själva världen blir avskräckt,

det gör dig spännande,

det mig spänd,

intresserad, konfunderad, distraherad

för du flyger

lite för långt upp,

precis ovanför mig,

men alldeles för långt borta,

jag hoppar, men når ej,

jag hoppas, men det går ej,

du vet att

jag vill ha dig här bredvid mig,

vid mig,

på mig,

men du retar mig bara,

och lockar mig bara,

...

jag gillar det

men jag undrar om ljuset,

runt omkring dig kommer slockna,

kommer hårfärgen jag älskar

blekna till en svagare nyans?

kommer jag klara av att

tvinga mig själv att vilja ha dig mindre?

jag hoppas,

för älvorna är som änglar,

även om de går på jorden ibland,

kommer de ändå alltid flyga bland molnen,

långt bort ifrån oss dödliga.

Yay, då var det morgon igen, och vilken morgon också. Jag gick upp 7:30 för att masa mig iväg till vårdcentralen och prata med farbror läkare (okej, det var en kvinna, men jag gillar uttrycket). Hipp, hipp, hurra jag är inte allvarligt sjuk, men jag har tydligen riktigt uppsvullna halsmandlar, så nu är det vila som rekommenderas och vila ska det bli.

Dagens dikt #1:

Detta är en saga om en älva

fast inte som en älva i sagorna

utan en verklig sådan

så verklig att det gör ont

en älva så vacker,

att själva ljuset omkring henne,

blir avundsjukt,

en älva så tuff,

att själva världen blir avskräckt,

det gör dig spännande,

det mig spänd,

intresserad, konfunderad, distraherad

för du flyger

lite för långt upp,

precis ovanför mig,

men alldeles för långt borta,

jag hoppar, men når ej,

jag hoppas, men det går ej,

du vet att

jag vill ha dig här bredvid mig,

vid mig,

på mig,

men du retar mig bara,

och lockar mig bara,

...

jag gillar det

men jag undrar om ljuset,

runt omkring dig kommer slockna,

kommer hårfärgen jag älskar

blekna till en svagare nyans?

kommer jag klara av att

tvinga mig själv att vilja ha dig mindre?

jag hoppas,

för älvorna är som änglar,

även om de går på jorden ibland,

kommer de ändå alltid flyga bland molnen,

långt bort ifrån oss dödliga.