Hungrig och ensam...

Okej, det är inte så hemskt som det låter. Jag är bara hungrig för att jag inte har gått iväg och köpt mat än, och jag är ensam för att jag är för sjuk för att orka gå iväg till någon fest, men visst gör titeln en nyfiken?
Idag har jag flashmobbat för fulla muggar, om ni var i kompassen vid runt 3 kanske ni såg oss. Vi gick runt med Scream-masker och såg allmänt normala ut. Det var trevligt att träffa massa av folket igen, bland annat älvan.

Dagens dikt #1 handlar om någonting jag inte riktigt förstår själv:

dräkten du tar på dig
du tar på dig dräkten
och går,
"vi ses senare",
hör jag innan dörren slår igen,
och som vanlig vet jag inte
om jag kan tro på dig,
om jag kan lita på
att du kommer tillbaks,
du brukar göra så,
storma in och göra mig glad,
skratta så att det faktiskt vibrerar,
nånstans inuti mig,
och sedan försvinna lika snabbt
lika snabbt förvandla hela mitt hem
från färg till svartvitt,
dräkten du tar på dig,
är ingenting nån annan ser,
det är bara jag,
det är bara när du är med mig,
ensam,
som du är den jag ser dig,
men när du går ut måste du vara
någon annan,
du måste sätta på dig den där
dräkten
du tar på dig dräkten
och går,
"vi ses senare",
hör jag innan dörren slår igen,
och som vanlig vet jag inte
om jag kan tro på dig,
om jag kan lita på
att du kommer tillbaks,
du brukar göra så,
storma in och göra mig glad,
skratta så att det faktiskt vibrerar,
nånstans inuti mig,
och sedan försvinna lika snabbt
lika snabbt förvandla hela mitt hem
från färg till svartvitt,

dräkten du tar på dig,
är ingenting nån annan ser,
det är bara jag,
det är bara när du är med mig,
ensam,
som du är den jag ser dig,
men när du går ut måste du vara
någon annan,
du måste sätta på dig den där
dräkten

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0