Nu var det ett jävla tag sedan!
Ja, jo... nu var det ett väldigt långt tag sedan, men jag har en bra förklaring... och hon har ett namn, men det tänker jag inte skriva utan jag tänkte benämna henne som "Molntussen" (för er som inte förstår referensen så finns det en bob hund-låt som heter "Tralala Lilla Molntuss, Kom Hit Ska Du Få En Puss") eftersom det är det jag kallar henne. Det har väl känts så som det klyschigt sägs, att det är svårare att skriva när man är lycklig, för jag har verkligen haft svårt att få ihop formuleringar på senaste tiden. Och det känns jättebra... nästan för bra, haha.
På senaste tiden har jag haft väldigt mycket att göra, alldeles för mycket. Det slutade med att jag för några helger sedan fick hjärtklappning på söndagen och kunde inte sova. Inte alls roligt, men som tur var var det inte fara med mig, jag behöver bara lugna ner mig. Lättare sagt än gjort tycker jag, men vi får väl se.
På senaste tiden har jag haft väldigt mycket att göra, alldeles för mycket. Det slutade med att jag för några helger sedan fick hjärtklappning på söndagen och kunde inte sova. Inte alls roligt, men som tur var var det inte fara med mig, jag behöver bara lugna ner mig. Lättare sagt än gjort tycker jag, men vi får väl se.
En av de sakerna som jag hållit på med på senaste tiden är att vi har startat en elevkår på Polhemsgymnasiet där jag går, och det tar mycket energi. Det är jättekul, men man blir trött och stressad.
Så tycker jag även att ni ska besöka ett event jag har satt ihop på facebook, Kurragömma på IKEA den 30 januari. http://www.facebook.com/event.php?eid=199381175939&ref=mf
Nu ska vi se om jag får ihop en dikt ändå... känns ju som att det borde vara enklare att skriva om lycklig kärlek är olycklig sådan.
Dagens dikt #1:
molntuss
hon går precis som att medvinden är konstant
att hon har vinden i ryggen precis hela tiden
och absolut ingenting kan gå emot henne
det är hon mot världen, och hon leder
struntar fullständigt i andra, fortsätter vandra, utan att klandra
själva solen... för att den tar hennes lyster, i jämförelse dyster, som en avundsjuk syster
struntar i att alla tittar, varför inte?? hennes leende smittar!
en molntuss, en morgonpuss, en gåva från jorden...
ett solljus, massa mångrus och alla de här orden.
hon går precis som om medvinden är konstant
att hon har vinden i ryggen precis hela tiden
och absolut ingenting kan gå emot henne
det är hon mot världen, och hon leder
struntar fullständigt i andra, fortsätter vandra, utan att klandra
själva solen... för att den tar hennes lyster, i jämförelse dyster, som en avundsjuk syster
struntar i att alla tittar, varför inte?? hennes leende smittar!
en molntuss, en morgonpuss, en gåva från jorden...
ett solljus, massa mångrus och alla de här orden.
