Dagens dikt #1:

han står upp när alla andra sitter ner
skrattar när alla andra gråter
och värmer händerna vid sin egen bröstkorg när alla andra huttrar
för han vet hur världen ser ut, vet hur man klarar sig
när alla andra bara struntar i dig, bara skrattar åt dig, ingen skrattar med dig
när alla andra står upp så ligger han ner,
vill inte vara på samma våglängd som er,
vill inte vara ensam, vill ha något mer,
för han har två tomma lungor och ett hjärta av is, men han dog precis,
utan att säga adjö eller tappa takten, vart finns nu gudomligheten, vart finns övermakten?
dålig etikett att bara dö rätt och slätt,
strunta i de andra och gå på fel sätt,
hon sa att "bara i himlen är vi vänner", och han vet att det inte är sant men fy fan vad det skrämmer,
skrämmer upp honom, så han inte kan sova, inte kan äta eller dricka, inte kan få honom att lova
att nästa dag inte blir hans sista,
att han inte kommer att gå lite för nära kanten,
lite för långsamt över övergångsstället,
eller lite för mycket på landminor,
han kan inte lova, 
att han kommer vaccinera sig,
att han kommer sluta skära sig i handleden,
han kan inte lova
"bara i himlen är vi vänner", upprepar han för sig själv
medans fingrarna berör, förstör, kramar hennes luftrör
för han har två tomma lungor och ett hjärta av is,
och medans tårarna trillar nerför hennes kinder,
är det enda som hörs hennes viskningar som studsar mot honom,
"adjö", och så slutar hennes hjärta slå i takt
han ställer sig upp, medan alla andra sitter kvar,
och medan alla andra gråter, går han skrattandes därifrån.