Fortfarande lika ensam, men inte lika hungrig längre...

För att fortsätta på mitt föregående deprimerande inlägg så kan jag säga att jag fortfarande inte har någon att leka med, men jag har iaf fått äta massa mat och godis, wiho. Och druckit alldeles för mycket cola så nu kommer jag inte kunna sova. Jaja, i alla fall. Därför tänkte jag: jag skriver en dikt! (vilket jag tänker väldigt ofta nuförtiden), och ut kom detta:
Dagens dikt #2:

bort med dig (för att jag måste)
bara för att du
inte ser mig
betyder inte det att
jag inte ser dig
jag har ställt mitt alarm
på mobilen
att ringa när jag har kommit över dig
och jag hoppas att den
ringer snart
för jag orkar fan inte med det mer
jag orkar inte med
de små små knivarna
som skär strimlor av mitt hjärta
som dödar mig,
ett litet, litet stick
åt gången
jag orkar inte med en
varddag med ditt ansikte
på min näthinna när det
enda jag egentligen vill se
är en svart vägg,
en tomt rum,
och en ensam grusväg,
jag vill inte ha dig
innanför mitt pannben
jag vill inte ha dig
i mitt rum
jag vill inte att du ska
sväva runt i mitt medvetande
likt skuggorna som förföljer mig
när jag ensam vandrar genom natten
i hopp om...
ja jag vet inte ens
vad jag hoppas på längre
jag vet inte ens
vad jag vill ha
men jag vet att
så länge det är dig
kan jag inte leva
bara för att du
inte ser mig
betyder inte det att
jag inte ser dig

jag har ställt mitt alarm
på mobilen
att ringa när jag har kommit över dig
och jag hoppas att den
ringer snart
för jag orkar fan inte med det mer

jag orkar inte med
de små små knivarna
som skär strimlor av mitt hjärta
som dödar mig,
ett litet, litet stick
åt gången
jag orkar inte med en
varddag med ditt ansikte
på min näthinna när det
enda jag egentligen vill se
är en svart vägg,
ett tomt rum,
en ensam grusväg,

jag vill inte ha dig
innanför mitt pannben
jag vill inte ha dig
i mitt rum
jag vill inte att du ska
sväva runt i mitt medvetande
likt skuggorna som förföljer mig
när jag ensam vandrar genom natten
i hopp om...

ja jag vet inte ens
vad jag hoppas på längre
jag vet inte ens
vad jag vill ha
men jag vet att
så länge det är dig
kan jag inte leva
mitt eget liv

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0