Hungrig och ensam...
Okej, det är inte så hemskt som det låter. Jag är bara hungrig för att jag inte har gått iväg och köpt mat än, och jag är ensam för att jag är för sjuk för att orka gå iväg till någon fest, men visst gör titeln en nyfiken?
Idag har jag flashmobbat för fulla muggar, om ni var i kompassen vid runt 3 kanske ni såg oss. Vi gick runt med Scream-masker och såg allmänt normala ut. Det var trevligt att träffa massa av folket igen, bland annat älvan.
Dagens dikt #1 handlar om någonting jag inte riktigt förstår själv:
dräkten du tar på dig
du tar på dig dräkten
och går,
"vi ses senare",
hör jag innan dörren slår igen,
och som vanlig vet jag inte
om jag kan tro på dig,
om jag kan lita på
att du kommer tillbaks,
du brukar göra så,
storma in och göra mig glad,
skratta så att det faktiskt vibrerar,
nånstans inuti mig,
och sedan försvinna lika snabbt
lika snabbt förvandla hela mitt hem
från färg till svartvitt,
dräkten du tar på dig,
är ingenting nån annan ser,
det är bara jag,
det är bara när du är med mig,
ensam,
som du är den jag ser dig,
men när du går ut måste du vara
någon annan,
du måste sätta på dig den där
dräkten
du tar på dig dräkten
och går,
"vi ses senare",
hör jag innan dörren slår igen,
och som vanlig vet jag inte
om jag kan tro på dig,
om jag kan lita på
att du kommer tillbaks,
du brukar göra så,
storma in och göra mig glad,
skratta så att det faktiskt vibrerar,
nånstans inuti mig,
och sedan försvinna lika snabbt
lika snabbt förvandla hela mitt hem
från färg till svartvitt,
dräkten du tar på dig,
är ingenting nån annan ser,
det är bara jag,
det är bara när du är med mig,
ensam,
som du är den jag ser dig,
men när du går ut måste du vara
någon annan,
du måste sätta på dig den där
dräkten
Den förlorade dagen...
Nej idag har jag faktiskt inte skrivit något, och jag vet inte riktigt varför. Jag har i och för sig haft en ganska stressad dag, i jämförelse med resten av denna veckans dagar. Först så fick jag en liten leverans till mig för en flashmob vi ska ha imorgon, sen skulle jag ha ett fika-möte inför ett arrangemang på onsdag nästa veckan och sen var det dags att hänga med en gammal kompis. Produktiv och trevlig dag, men inga dikter har det blivit. Därför får ni en som jag skrev för ett tag sedan.
Dagens dikt #1:
mitt imellan
fången någonstans imellan
mellan där jag vill vara och där jag är
här trivs jag inte
men där är jag inte välkommen
de ser på mig med ögon,
som inte ser vem jag är
utan vad
som ser bara det som betyder något
hos dem
och inte vad jag betyder för dem
inte märker vem jag är
utan vad
jag vill inte vara vad,
och jag vill inte vara vem
jag vill vara jag,
utan att behöva låtsas och försöka
vara någon de vill ha
jag säger inte att det altlid är så
det finns undantag,
och de undantagen älskar jag,
men vad gör man om man vill träffa
nya undantag?
nej då får jag hålla mig här,
men här finns inte undantagen,
de finns där.
där borta.
där.
Klockan 02:33 föds hjältar på pappret...
drömmar om verklighet,
blir blott ord på ett papper,
en längtan om att sakta,
glida in i facket,
de redan har placerat dig i,
för att slippa krångla,
slippa stöka till,
men tänk om jag vill!?
tänk om jag vill krångla,
hoppa över till kvadratmetern bredvid,
och börja stöka,
förstöra saker,
smula sönder det fina,
och göra pulver,
att blanda med vatten,
och dricka upp det,
blir jag fin om jag
dricker det fina?
blir jag ful om jag låter bli?
kan världen fungera,
om alla vägrar
att hålla sig i facken
designerade för oss?
Jag undrar om jag kan klara mig med att bara skriva mindre och mindre om vad som händer i mitt liv och bara skriva med dikter när jag skriver blogginlägg. Det känns lite som att detta bara blir transport-sträckan som jag (också du kanske?) måste ta mig igenom... jaja. Som sagt; natt, sent, trött, ensam (tråkigt), poesi, ja. Dagens dikt #3. Vet inte riktigt hur den skrevs, men skrevs gjorde den...:
facken för oss
drömmar om verklighet,
blir blott ord på ett papper,
en längtan om att sakta,
glida in i facket,
de redan har placerat dig i,
för att slippa krångla,
slippa stöka till
men tänk om jag vill!?
tänk om jag vill krångla,
hoppa över till kvadratmetern bredvid,
och börja kludda,
förstöra saker,
smula sönder det fina,
och göra pulver,
att blanda med vatten,
och dricka upp det
blir jag fin om jag
dricker det fina?
blir jag ful om jag låter bli?
kan världen fungera,
om alla vägrar
att hålla sig i facken
designerade för oss?
Bara för att jag vill visa en dikt...
Natt är det. Bara så ni vet. Och på natten, då skriver man poesi. Det gör i alla fall jag. Inget intressant har hänt sen det senaste inlägget. I alla fall inget ni behöver veta. Däremot har jag en dikt. Här.
Dagens dikt #1 (eller #3 om man tänker att det är torsdag):
dig i en glaslåda
jag vill stoppa dig
i en liten låda
en liten glaslåda
inte större än att
du får plats
så jag vet vart jag har dig
så att jag har koll på dig
så att du inte stjäl mitt hjärta
ännu en gång
jag vill kunna titta på dig
när jag vill
kunna krypa ner med dig i lådan
när jag vill
och det låter hemskt att jag säger det
men jag vill ha dig
i en liten låda
en liten glaslåda
under sängen
det vore fint
och nu ska jag bara
lura hit dig
och bygga den där
lådan
jag vill stoppa dig
i en liten låda
en liten glaslåda
inte större än att
du får plats
så jag vet vart jag har dig
så att jag har koll på dig
så att du inte stjäl mitt hjärta
ännu en gång
jag vill kunna titta på dig
när jag vill
kunna krypa ner med dig i lådan
när jag vill
och det låter hemskt att jag säger det
men jag vill ha dig
i en liten låda
en liten glaslåda
under sängen
det vore fint
och nu ska jag bara
lura hit dig
och bygga den där
lådan
Ibland går inte världen dit man vill...
(hela detta inlägget är skrivit som en pick-me-upp till en vän)
Ibland blir inte dagen som man förväntat sig. Ibland går inte världen dit man vill. Ibland vill man bara gräva ner sig,
och då finns det inte mycket annat man kan göra. Jag önskar att alla i hela världen kan vara totalt lyckliga 24/7, men så är det ju såklart inte, tyvärr. Jag hoppas att min vän, som jag inte tänker nämna vid namn, blir glad igen snart, även om jag vet att det är svårt.
Dagens dikt #2, är tillägnad henne:
Världen har inte fel, den är
ibland är hela världen fel
inte så att man tycker att den har fel
utan den är verkligen det
som att själva tiden hamnat i otakt
och hjärtan slår olika fort
ett slag där
ett slag en timme senare
vägar som förut korsade varandra
går nu ganska nära
men precis parallelt
så att de aldrig kommer
korsa varandra igen
tårar färgar hela världen genomskinlig
all mat smakar salt
och drömmar om lycka är
blott minnen i dina drömmar
ibland är hela världen fel
inte så att man tycker att den har fel
utan den är verkligen det
som att själva tiden hamnat i otakt
och hjärtan slår olika fort
ett slag där
ett slag en timme senare
vägar som förut korsade varandra
går nu ganska nära
men precis parallelt
så att de aldrig kommer
korsa varandra igen
tårar färgar hela världen genomskinlig
all mat smakar salt
och drömmar om lycka är
blott minnen i ditt undermedvetna
Ännu en bortkastad dag...
Nu är klockan snart 5, och jag har inte gjort ett skit idag. Jag vaknade vid halv 11 typ... (över 10 timmars sömn, woho!) och tänkte mig att jag skulle ta det lugnt tills klockan 2 då jag skulle träffa min vän Jens och så skulle vi fixa lite saker inför en flashmob på lördag (samling 14:30 gustav adolfs torg). Sen visade det sig att vi inte behövde göra det, och sen fick jag ett sms från en kompis jag skulle träffa ikväll som blivit sjuk så hela dagens schema föll bort.
Nu gjorde inte det mig så mycket eftersom jag själv känner mig ganska kass fortfarande, men det känns ändå snopet.
Iaf, nu så ska jag snart åka till frisören och snagga mig... nej nu skämtade jag, det hade jag aldrig gjort, jag älskar mitt långa hår...
Dagens dikt #1. Konstigt att det bara har blivit 1 idag.... Det som ska sägas om den är att jag inte vet varför den blev så hatisk, men ibland blir det bara så. Den handlar inte om någon speciell.:
jag gräver i dig
jag vill skrapa av det
som finns på ytan,
på din yta,
gräva upp det som finns unuti,
inuti dig,
examinera dina inälvor
för att se om jag kan använda dem,
och sen kastar jag bort dem,
jag bryr mig inte ens vart de landar,
men jag hoppas de blir smutsiga,
jag hoppas de landar i grus och smuts,
där nere på marken,
där jag krälade för dig,
bönerna och tårarna kommer tillbaka,
men de stör mig inte, de eggar mig,
ditt hjärta sparar jag till sist,
för när jag tar upp det ur dig så dör du ju,
och jag vill inte du ska dö,
förrän du fått se mig skada dig,
så mycket som du skadat mig,
jag vill skrapa av det
som finns på ytan,
på din yta,
gräva upp det som finns unuti,
inuti dig,
examinera dina inälvor
för att se om jag kan använda dem,
och sen kastar jag bort dem,
jag bryr mig inte ens vart de landar,
men jag hoppas de blir smutsiga,
jag hoppas de landar i grus och smuts,
där nere på marken,
där jag krälade för dig,
bönerna och tårarna kommer tillbaka,
men de stör mig inte, de eggar mig,
ditt hjärta sparar jag till sist,
för när jag tar upp det ur dig så dör du ju,
och jag vill inte du ska dö,
förrän du fått se mig skada dig,
så mycket som du skadat mig,
Fina ord gör dagen glad...
Idag har varit en relativt fin dag ändå. Som sagt började det ju med ett besök hos läkaren som ordinerade vila. Lyssnade Jens? Jo lite... men vankades det ju flashmob under dagen, och det kan man ju inte bara missa. För er som faktiskt missade det så kommer här en recap. Vi dansade till Michael Jackson's "Beat it" på 3 olika platser i Göteborg, Bergakungen, Nordstan och Centralstationen, lite som Bounce gjorde på plattan i Stockholm. Detta var kanske inte precis den vila som läkaren menade, men det är smällar man får ta antar jag...
Sidenote: Fick sms från "Älvan" förut. Fina ord gör gingerkakan glad. :)
Dagens dikt #2, skrevs under kvällningen:
När jag dör i dig
jag drunkar i dig,
inte för att jag inte KAN simma,
men jag vill inte,
vill dyka ner i det som är du,
vill kippa efter andan,
inuti dig,
och sedan sakta sluta,
sluta slåss,
mot ofrånkomligheten,
i evigheten jag vill uppleva,
när jag dör
i dig
tid utan slut,
slut utan tidsbestämmelse,
ingenting där
nånting annat var förut
när jag dör
i dig
finns det jag alltid velat ha
redan där
runtomkring mig
mina lungor andas, när du andas
mitt hjärta slår, när ditt slår
min hjärna tänker, inte alls
jag drunkar i dig,
inte för att jag inte KAN simma,
men jag vill inte,
vill dyka ner i det som är du,
vill kippa efter andan,
inuti dig,
och sedan sakta sluta,
sluta slåss,
mot ofrånkomligheten,
i evigheten jag vill uppleva,
när jag dör
i dig
tid utan slut,
slut utan tidsbestämmelse,
ingenting där
nånting annat var förut
när jag dör
i dig
finns det jag alltid velat ha
redan där
runtomkring mig
mina lungor andas, när du andas
mitt hjärta slår, när ditt slår
min hjärna tänker, inte alls
Godismorgon...
Yay, då var det morgon igen, och vilken morgon också. Jag gick upp 7:30 för att masa mig iväg till vårdcentralen och prata med farbror läkare (okej, det var en kvinna, men jag gillar uttrycket). Hipp, hipp, hurra jag är inte allvarligt sjuk, men jag har tydligen riktigt uppsvullna halsmandlar, så nu är det vila som rekommenderas och vila ska det bli.
Dagens dikt #1
Saga om en älva
Detta är en saga om en älva fast inte som en älva i sagorna utan en verklig sådan så verklig att det gör ont en älva så vacker, att själva ljuset omkring henne, blir avundsjukt, en älva så tuff, att själva världen blir avskräckt, det gör dig spännande, det mig spänd, intresserad, konfunderad, distraherad för du flyger lite för långt upp, precis ovanför mig, men alldeles för långt borta, jag hoppar, men når ej, jag hoppas, men det går ej, du vet att jag vill ha dig här bredvid mig, vid mig, på mig, men du retar mig bara, och lockar mig bara, ... jag gillar det men jag undrar om ljuset, runt omkring dig kommer slockna, kommer hårfärgen jag älskar blekna till en svagare nyans? kommer jag klara av att tvinga mig själv att vilja ha dig mindre? jag hoppas, för älvorna är som änglar, även om de går på jorden ibland, kommer de ändå alltid flyga bland molnen, långt bort ifrån oss dödliga.
Detta är en saga om en älva
fast inte som en älva i sagorna
utan en verklig sådan
så verklig att det gör ont
en älva så vacker,
att själva ljuset omkring henne,
blir avundsjukt,
en älva så tuff,
att själva världen blir avskräckt,
det gör dig spännande,
det mig spänd,
intresserad, konfunderad, distraherad
för du flyger
lite för långt upp,
precis ovanför mig,
men alldeles för långt borta,
jag hoppar, men når ej,
jag hoppas, men det går ej,
du vet att
jag vill ha dig här bredvid mig,
vid mig,
på mig,
men du retar mig bara,
och lockar mig bara,
...
jag gillar det
men jag undrar om ljuset,
runt omkring dig kommer slockna,
kommer hårfärgen jag älskar
blekna till en svagare nyans?
kommer jag klara av att
tvinga mig själv att vilja ha dig mindre?
jag hoppas,
för älvorna är som änglar,
även om de går på jorden ibland,
kommer de ändå alltid flyga bland molnen,
långt bort ifrån oss dödliga.
Yay, då var det morgon igen, och vilken morgon också. Jag gick upp 7:30 för att masa mig iväg till vårdcentralen och prata med farbror läkare (okej, det var en kvinna, men jag gillar uttrycket). Hipp, hipp, hurra jag är inte allvarligt sjuk, men jag har tydligen riktigt uppsvullna halsmandlar, så nu är det vila som rekommenderas och vila ska det bli.
Dagens dikt #1:
Saga om en älva
Detta är en saga om en älva
fast inte som en älva i sagorna
utan en verklig sådan
så verklig att det gör ont
en älva så vacker,
att själva ljuset omkring henne,
blir avundsjukt,
en älva så tuff,
att själva världen blir avskräckt,
det gör dig spännande,
det mig spänd,
intresserad, konfunderad, distraherad
för du flyger
lite för långt upp,
precis ovanför mig,
men alldeles för långt borta,
jag hoppar, men når ej,
jag hoppas, men det går ej,
du vet att
jag vill ha dig här bredvid mig,
vid mig,
på mig,
men du retar mig bara,
och lockar mig bara,
...
jag gillar det
men jag undrar om ljuset,
runt omkring dig kommer slockna,
kommer hårfärgen jag älskar
blekna till en svagare nyans?
kommer jag klara av att
tvinga mig själv att vilja ha dig mindre?
jag hoppas,
för älvorna är som änglar,
även om de går på jorden ibland,
kommer de ändå alltid flyga bland molnen,
långt bort ifrån oss dödliga.
Då var det kväll igen...
Kvällar kommer så snabbt, speciellt när man har roligt, och det har jag verkligen haft idag. Det började med träning inför en flashmob imorgon (för er nyfikna säger jag bara "bergakungen kl 16:30"), och sedan var det match på gamla ullevi. Jag behöver inte säga så mycket om den, för det finns säkert många som inte tycker det är intressant (Emma, Affe osv bland andra) men det räcker med ett ord: Hysen! Kommer bli en rolig match på söndag.
Nu borde jag snart gå och lägga mig för imorgon kvart över 8 har jag läkartid. Nu jävlar ska den här förkylningen bli ett minne blott.
Dagens dikt #2 (det räknas fortfarande till tisdag eftersom jag började skriva på inlägget då, jag behövde bara skriva klar dikten först):
Vinden viskar namnet
Många säger att vinden viskar namnet på den man älskar
Men för mig skriker den
Skriker inte bara ditt namn, utan även ditt telefonnummer
Skriker vart jag ska träffa dig, och när
Skriker allt jag vill veta om dig
Mina öron gör ont av skriken
men blodet som rinner ifrån dem
är för mig likgiltigt.
för jag måste lyssna,
jag kan inte leva,
med din närvaro
i min frånvaro,
och din avsaknad
av saknad
gör mig smått förtvivlad.
att mista dig redan innan,
jag visste att jag hade dig att mista,
gör mig ärrad.
Många säger att vinden viskar namnet på den man älskar
Men för mig skriker den
Skriker inte bara ditt namn, utan även ditt telefonnummer
Skriker vart jag ska träffa dig, och när
Skriker allt jag vill veta om dig
Mina öron gör ont av skriken
men blodet som rinner ifrån dem
är för mig likgiltigt.
för jag måste lyssna,
jag kan inte leva,
med din närvaro
i min frånvaro,
och din avsaknad
av saknad
gör mig smått förtvivlad.
att mista dig redan innan,
jag visste att jag hade dig att mista,
ärrar mig.
God morgon... sjukligt god morgon...
Sömn är inte min starka sida... jag sover väldigt lite och inte speciellt ofta. Inatt borde jag gått och lagt mig tidigare än klockan 2. Men men, jag är som sagt inte bra på att sova så därför vaknade jag vid halv 11 med ont i halsen och ont i huvudet... inte kul.
Dagens dikt #1, också nyskriven och förmodligen inte helt klar. Den är iaf kortare än de förra:
delar av min hjärna i andra hand
stick in handen i mig,
och försök öppna mig,
ta ifrån mig mina tankar om dig,
ta ifrån mig min längtan,
stryp syre-tillförseln till delen av min hjärna där du bor,
flytta ut, och ta med dig allt du äger
jag vill inte ha dig kvar,
jag vill hyra ut den delen till nån annan,
nån som betalar hyran i kärlek,
i kyssar,
någon som inte behöver skriva på ett kontrakt,
för att veta att hon får stanna,
veta att hon är säker därinne,
för du hyr ut den delen i andra hand,
låter någon annan ta din plats,
medan du övernattar nån annanstans
och försök öppna mig,
ta ifrån mig mina tankar om dig,
ta ifrån mig min längtan,
stryp syre-tillförseln till delen av min hjärna där du bor,
flytta ut, och ta med dig allt du äger
jag vill inte ha dig kvar,
jag vill hyra ut den delen till nån annan,
nån som betalar hyran i kärlek,
i kyssar,
någon som inte behöver skriva på ett kontrakt,
för att veta att hon får stanna,
veta att hon är säker därinne,
för du hyr ut den delen i andra hand,
låter någon annan ta din plats,
medan du övernattar nån annanstans
Okej, men 3 inlägg på en dag får vara max iaf...
Jahapp, vad gör man egentligen när man är sjukt och har tråkigt? Jo man skriver... om man inte är dödligt sjuk kanske. Men nu är jag inte det, utan bara lite halvkrasslig och därför skriver jag. Min mobil har lagt av också så jag kan inte ens smsa med folk, inte kul.
Dagens dikt #3 skrev jag igår:
Tankemonster
(jag stänger av det logiska, stänger av vad jag tänker)
drömmar och tankemönster
mönster om tankar,
tankemonster,
monster som äter upp,
förstör och tar bort,
alla mina tankar om dig,
alla mina drömmar och hopp,
om att en gång,
någon gång,
gång på gång få gå,
på en gångväg,
med dig,
till dig,
mot dig,
svänga våra ben,
i takt med våra hjärtan,
i takt med hemligheterna,
du berättar för mig mellan,
andetagen.
titta på när andra,
pratar om oss,
bakom våra ryggar,
vi sitter högt upp,
och tittar ner på alla andra,
och frågar varför alla ser så små ut,
frågar varför alla andra är mindre än oss,
har de som är mindre också mindre hjärtan?
kan de inte älska lika mycket?
kan du, som är så liten,
älska mig som är så stor,
lika mycket som jag älskar dig?
klarar ditt lilla hjärta,
vikten av min beundran,
min uppskattning?
jag tittar på dig
när du inte tittar åt mitt håll
ser det jag vill se
och ser inte det jag borde
ser inte allt det som gör
att jag inte kan titta på dig
när du tittar åt mitt håll
att jag inte kan titta på dig
för det gör ont att se dig
när du inte ser mig
som jag ser dig
du vet inte varför
du gör som du gör
men när du gör det med mig
bryr jag mig inte
du får göra vad du vill
ta mig dit du vill
och gör det fort
gryningen kommer
snabbare än vad den borde
snabbare än vad jag vill att den ska komma
snabbare än vad du kan komma
gryningen förstör för mig
men så oändligt vacker är den
att bara du kan mäta dig med den
du ser, inte ens gryningen
som kommer ta dig ifrån mig
kan få mig att sluta tänka på dig
skjut mig!
skjut mig med vad du vill,
ta mitt hjärta ifrån mig,
och ladda om med det.
ta mitt huvud ifrån mig,
och sikta på punkten,
där mitt huvud satt,
eller där mitt hjärta satt,
jag undrar,
varför jag bara skriver ledsamma texter,
varför det enda som kommer ur min hjärna
är tårar, som är ord, som är ångest
(jag stänger av det logiska, stänger av vad jag tänker)
drömmar och tankemönster
mönster om tankar,
tankemonster,
monster som äter upp,
förstör och tar bort,
alla mina tankar om dig,
alla mina drömmar och hopp,
om att en gång,
någon gång,
gång på gång få gå,
på en gångväg,
med dig,
till dig,
mot dig,
svänga våra ben,
i takt med våra hjärtan,
i takt med hemligheterna,
du berättar för mig mellan,
andetagen.
titta på när andra,
pratar om oss,
bakom våra ryggar,
vi sitter högt upp,
och tittar ner på alla andra,
och frågar varför alla ser så små ut,
frågar varför alla andra är mindre än oss,
har de som är mindre också mindre hjärtan?
kan de inte älska lika mycket?
kan du, som är så liten,
älska mig som är så stor,
lika mycket som jag älskar dig?
klarar ditt lilla hjärta,
vikten av min beundran,
min uppskattning?
jag tittar på dig
när du inte tittar åt mitt håll
ser det jag vill se
och ser inte det jag borde
ser inte allt det som gör
att jag inte kan titta på dig
när du tittar åt mitt håll
att jag inte kan titta på dig
för det gör ont att se dig
när du inte ser mig
som jag ser dig
du vet inte varför
du gör som du gör
men när du gör det med mig
bryr jag mig inte
du får göra vad du vill
ta mig dit du vill
och gör det fort
gryningen kommer
snabbare än vad den borde
snabbare än vad jag vill att den ska komma
snabbare än vad du kan komma
gryningen förstör för mig
men så oändligt vacker är den
att bara du kan mäta dig med den
du ser, inte ens gryningen
som kommer ta dig ifrån mig
kan få mig att sluta tänka på dig
skjut mig!
skjut mig med vad du vill,
ta mitt hjärta ifrån mig,
och ladda om med det.
ta mitt huvud ifrån mig,
och sikta på punkten,
där mitt huvud satt,
eller där mitt hjärta satt,
jag undrar,
varför jag bara skriver ledsamma texter,
varför det enda som kommer ur min hjärna
är tårar, som är ord, som är ångest
Vad gör man när man har tråkigt...?
Jo man skriver inlägg tydligen, speciellt eftersom jag har en massa dikter som inte är publicerade än. Jag mår fortfarande inte speciellt bra... ont i huvudet och känns som att jag har feber även om jag inte har det. Så vad har jag gjort hittills idag? Tittat på Numb3rs, pratat med fint folk och försökt avhjälpa Affe's facebook-abstinens (hon ska vara ansiktslös i 6 dagar) genom att status-uppdatera henne via sms.
Dagens dikt #2:
Fantasikärlek
varje gång du tar på mig
i mitt huvud, ryser jag
och räknar ner sekunderna
till dagen jag tänker vi
ska träffas
jag skriver rader jag vill
att du ska läsa,
och tänker att de ska få dig
att förstå,
men varför skulle de?
du ser mig inte i vanliga fall,
varför skulle du göra det nu?
jag drömmer mig hellre bort
än lever i nuet,
för lycklig förnekelse är bättre
än olycklig verklighet
Jaha, då har även jag en blogg...
Jag ska börja med att säga: jag tycker inte om idén med en blogg.
Idag är jag sjuk, jag har inte orkat gå ur sängen på hela dagen och tittar på Numb3rs.
Jag har haft bloggar innan, och jag tröttnar alltid. Det börjar med att jag skriver varje dag, och sen slutar jag, och så kommer ingenting. Därför ska det vara annorlunda den här gången. Detta ska inte vara någon "hej det här har jag gjort idag"-blogg. Nej, det ska mer vara: "Hej <kort info om hur jag känner mig>, här får ni en dikt:".
Så, får att visa vad jag menar:
Idag är jag sjuk, jag har inte orkat gå ur sängen på hela dagen och tittar på Numb3rs.
Dagens dikt handlar en av mina bästa vänner <3, och även om den är lång så kan den bara börja att beskriva min kärlek till henne:
Färgmatchade ord
Jag vet att jag inte borde,
men jag tänker på dig som en älva, en liten ängel,
när du själv tycker du att du är stor.
Jag vet att jag borde hålla med dig,
för ibland när jag tittar på dig, kan jag verkligen känna,
känna inombords hur stor del av mitt hjärta du tar upp,
och då vill jag bara omfamna dig och lyfta upp dig,
även om jag vet att du blir arg,
för ingen kan ju lyfta upp någon så stor som dig
för du ÄR stor, större än vad jag någonsin kommer att bli
och jag vet det
Du visade mig orden,
som på pränt blir världen vi lever i,
och jag kan inte tacka dig nog,
inte ens med dessa ord kan jag försöka,
men nu vet du i alla fall min ambition.
Jag vet att jag inte borde,
men jag tänker på dig som en älva, en liten ängel,
när du själv tycker du att du är stor.
Jag vet att jag borde hålla med dig,
för ibland när jag tittar på dig, kan jag verkligen känna,
känna inombords hur stor del av mitt hjärta du tar upp,
och då vill jag bara omfamna dig och lyfta upp dig,
även om jag vet att du blir arg,
för ingen kan ju lyfta upp någon så stor som dig
för du ÄR stor, större än vad jag någonsin kommer att bli
och jag vet det
Egentligen satt jag och skrev något annat.
Sökte ord att förklara, saker som ej förklaras kan,
när det gick upp för mig något som du sagt;
”Skriv om någonting du älskar, någonting du verkligen bryr dig om”
då är det inte längre svårt att förklara,
för det är inte att hitta ord för att beskriva dig
som är det svåra
utan att välja ut blott ett par
som ska vara mitt försök att visa världen min bild av dig
Det var mindre än ett år sen jag träffade dig,
sen du träffade mig med dina ord.
Mindre än ett år sen jag inte visste något
om världen du visat mig,
för du visade mig världen med ord,
du har hjälpt mig skriva min vardag,
förmodligen helt omedvetet,
och utan dig skulle jag fortfarande vara dyslektiker i denna underbara värld av ord,
och jag hade gått miste om den.
dina ord blir mina ledsagare,
i en saga med ord jag varken kan eller vill förstå
jag vill bara vara,
sitta i ett hörn och titta på,
titta på när du pratar så snabbt att man tror du ska svälja
ett av dina ord och börja hosta,
titta på när du pratar om,
när du färgmatchar dina kläder,
och jag blir så lugn, harmonisk,
men du tror att du tråkar ut mig,
eller när du pratar om saker du älskar
och man tror dina ögon ska börja brinna,
när du pratar om saker som gör dig lycklig,
och dina bambi-ögon skriver om livet
till ett disneyfilms-manus
Att tänka på att du skulle vara
fullkomligt lycklig,
gör att jag skulle kunna hoppa
varsomhelst ifrån,
och medan jag faller genom luften
med vinden i mitt lockiga surfar-hår som du kallar det,
känna mig tillfreds.
Det gör mig så outgrundligt glad
att det är skrämmande
eller det skulle vara skrämmande
om det vara någon annan
men när det är du är inget skrämmande
för du är inte rädd för något
eller jo, det är du,
men inte som du inte kan övervinna
inget som du inte kan ta dig igenom
Jag vet att jag är naiv och blåögd
men jag är liten,
precis som du säger.
Jag vet inte mer om världen
än vad dina ord visar mig,
och därför vill jag visa dig
med mina ord,
vad du betyder för mig.
Du får mig att tro på mig själv,
även när jag befogat inte borde det,
du får mig att känna mig värd något,
i en värld där jag inte varit värd någonting alls,
du får mig att leva,
i en värld som försöker döda mig.
Det är väl också därför jag skriver det här,
när klockan är mycket och jag borde sova,
du säger alltid hur viktigt det är att jag sover,
hur viktigt det är att jag äter tillräckligt,
hur viktigt det är att jag inte bryr mig om vad andra säger,
och allt du säger låter bra i mina öron, låter vettigt.
För hur folk än försöker
kommer de aldrig kunna övertala mig
ifrån att lyssna på dig
för för mig vet du bäst
Och det må vara skrämmande
att jag säger det
För vem vill få reda på att de är
ofrivillig ledsagare?
Även om du kallar mig din protegé,
och jag nån gång ska ta över världen efter dig
så måste det vara skrämmande
Kommer du ihåg listan vi skrev
där en dag i juli?
Pepp-listan på dagen då vi dansade bort staden?
När jag letar efter något annat
hittar jag den igen
Och läser den, mest på skoj,
för att se vad du skrev,
Men det är mer än mitt lilla hjärta klarar av
det känns faktiskt som att mitt bröst ska spricka.
Men på ett bra sätt, på ett underbart sätt,
det finns så mycket kärlek att jag
verkligen inte vet hur jag ska uttrycka mig
det känns som att jag ska gå sönder,
när jag läser,
och jag vill tacka alla vita moln,
som reflekterades i gothia-tornens glasrutor,
dagen då du bestämde dig att flytta hit,
då kände jag dig inte,
men jag är övertygad om att jag kände mig
precis lika lycklig,
som jag känner nu.
Jag kan kalla dig min syster,
utan att tycka det är konstigt,
och då är vi ändå olika till utseendet,
du säger vi är tvillingar,
men jag ser dig som en storasyster,
och jag älskar dig som en sådan,
jag ser upp till dig, och vill du ska se mig,
men det är ändå något stort
och mystiskt över dig,
för med en omfamning tar du ändå bort alla murar,
allt jag har runtomkring mig,
då vill jag bara vara,
bara lyssna, gråta, vara lycklig, finnas till,
jag vill bara, och du skulle aldrig säga att jag inte får,
att jag inte kan,
för det är det du gör,
du uppmuntrar mig med din blotta närvaro,
din blotta sinnesnärvaro,
och om jag ens kan försöka göra dig lyckligare med mina ord,
kan de även göra MIG lycklig.
Du visade mig orden,
som på pränt blir världen vi lever i,
och jag kan inte tacka dig nog,
inte ens med dessa ord kan jag försöka,
men nu vet du i alla fall min ambition.
