Jaha, då har även jag en blogg...
Jag ska börja med att säga: jag tycker inte om idén med en blogg.
Idag är jag sjuk, jag har inte orkat gå ur sängen på hela dagen och tittar på Numb3rs.
Jag har haft bloggar innan, och jag tröttnar alltid. Det börjar med att jag skriver varje dag, och sen slutar jag, och så kommer ingenting. Därför ska det vara annorlunda den här gången. Detta ska inte vara någon "hej det här har jag gjort idag"-blogg. Nej, det ska mer vara: "Hej <kort info om hur jag känner mig>, här får ni en dikt:".
Så, får att visa vad jag menar:
Idag är jag sjuk, jag har inte orkat gå ur sängen på hela dagen och tittar på Numb3rs.
Dagens dikt handlar en av mina bästa vänner <3, och även om den är lång så kan den bara börja att beskriva min kärlek till henne:
Färgmatchade ord
Jag vet att jag inte borde,
men jag tänker på dig som en älva, en liten ängel,
när du själv tycker du att du är stor.
Jag vet att jag borde hålla med dig,
för ibland när jag tittar på dig, kan jag verkligen känna,
känna inombords hur stor del av mitt hjärta du tar upp,
och då vill jag bara omfamna dig och lyfta upp dig,
även om jag vet att du blir arg,
för ingen kan ju lyfta upp någon så stor som dig
för du ÄR stor, större än vad jag någonsin kommer att bli
och jag vet det
Du visade mig orden,
som på pränt blir världen vi lever i,
och jag kan inte tacka dig nog,
inte ens med dessa ord kan jag försöka,
men nu vet du i alla fall min ambition.
Jag vet att jag inte borde,
men jag tänker på dig som en älva, en liten ängel,
när du själv tycker du att du är stor.
Jag vet att jag borde hålla med dig,
för ibland när jag tittar på dig, kan jag verkligen känna,
känna inombords hur stor del av mitt hjärta du tar upp,
och då vill jag bara omfamna dig och lyfta upp dig,
även om jag vet att du blir arg,
för ingen kan ju lyfta upp någon så stor som dig
för du ÄR stor, större än vad jag någonsin kommer att bli
och jag vet det
Egentligen satt jag och skrev något annat.
Sökte ord att förklara, saker som ej förklaras kan,
när det gick upp för mig något som du sagt;
”Skriv om någonting du älskar, någonting du verkligen bryr dig om”
då är det inte längre svårt att förklara,
för det är inte att hitta ord för att beskriva dig
som är det svåra
utan att välja ut blott ett par
som ska vara mitt försök att visa världen min bild av dig
Det var mindre än ett år sen jag träffade dig,
sen du träffade mig med dina ord.
Mindre än ett år sen jag inte visste något
om världen du visat mig,
för du visade mig världen med ord,
du har hjälpt mig skriva min vardag,
förmodligen helt omedvetet,
och utan dig skulle jag fortfarande vara dyslektiker i denna underbara värld av ord,
och jag hade gått miste om den.
dina ord blir mina ledsagare,
i en saga med ord jag varken kan eller vill förstå
jag vill bara vara,
sitta i ett hörn och titta på,
titta på när du pratar så snabbt att man tror du ska svälja
ett av dina ord och börja hosta,
titta på när du pratar om,
när du färgmatchar dina kläder,
och jag blir så lugn, harmonisk,
men du tror att du tråkar ut mig,
eller när du pratar om saker du älskar
och man tror dina ögon ska börja brinna,
när du pratar om saker som gör dig lycklig,
och dina bambi-ögon skriver om livet
till ett disneyfilms-manus
Att tänka på att du skulle vara
fullkomligt lycklig,
gör att jag skulle kunna hoppa
varsomhelst ifrån,
och medan jag faller genom luften
med vinden i mitt lockiga surfar-hår som du kallar det,
känna mig tillfreds.
Det gör mig så outgrundligt glad
att det är skrämmande
eller det skulle vara skrämmande
om det vara någon annan
men när det är du är inget skrämmande
för du är inte rädd för något
eller jo, det är du,
men inte som du inte kan övervinna
inget som du inte kan ta dig igenom
Jag vet att jag är naiv och blåögd
men jag är liten,
precis som du säger.
Jag vet inte mer om världen
än vad dina ord visar mig,
och därför vill jag visa dig
med mina ord,
vad du betyder för mig.
Du får mig att tro på mig själv,
även när jag befogat inte borde det,
du får mig att känna mig värd något,
i en värld där jag inte varit värd någonting alls,
du får mig att leva,
i en värld som försöker döda mig.
Det är väl också därför jag skriver det här,
när klockan är mycket och jag borde sova,
du säger alltid hur viktigt det är att jag sover,
hur viktigt det är att jag äter tillräckligt,
hur viktigt det är att jag inte bryr mig om vad andra säger,
och allt du säger låter bra i mina öron, låter vettigt.
För hur folk än försöker
kommer de aldrig kunna övertala mig
ifrån att lyssna på dig
för för mig vet du bäst
Och det må vara skrämmande
att jag säger det
För vem vill få reda på att de är
ofrivillig ledsagare?
Även om du kallar mig din protegé,
och jag nån gång ska ta över världen efter dig
så måste det vara skrämmande
Kommer du ihåg listan vi skrev
där en dag i juli?
Pepp-listan på dagen då vi dansade bort staden?
När jag letar efter något annat
hittar jag den igen
Och läser den, mest på skoj,
för att se vad du skrev,
Men det är mer än mitt lilla hjärta klarar av
det känns faktiskt som att mitt bröst ska spricka.
Men på ett bra sätt, på ett underbart sätt,
det finns så mycket kärlek att jag
verkligen inte vet hur jag ska uttrycka mig
det känns som att jag ska gå sönder,
när jag läser,
och jag vill tacka alla vita moln,
som reflekterades i gothia-tornens glasrutor,
dagen då du bestämde dig att flytta hit,
då kände jag dig inte,
men jag är övertygad om att jag kände mig
precis lika lycklig,
som jag känner nu.
Jag kan kalla dig min syster,
utan att tycka det är konstigt,
och då är vi ändå olika till utseendet,
du säger vi är tvillingar,
men jag ser dig som en storasyster,
och jag älskar dig som en sådan,
jag ser upp till dig, och vill du ska se mig,
men det är ändå något stort
och mystiskt över dig,
för med en omfamning tar du ändå bort alla murar,
allt jag har runtomkring mig,
då vill jag bara vara,
bara lyssna, gråta, vara lycklig, finnas till,
jag vill bara, och du skulle aldrig säga att jag inte får,
att jag inte kan,
för det är det du gör,
du uppmuntrar mig med din blotta närvaro,
din blotta sinnesnärvaro,
och om jag ens kan försöka göra dig lyckligare med mina ord,
kan de även göra MIG lycklig.
Du visade mig orden,
som på pränt blir världen vi lever i,
och jag kan inte tacka dig nog,
inte ens med dessa ord kan jag försöka,
men nu vet du i alla fall min ambition.
Kommentarer
Postat av: neao
vem är hon?! :)
Postat av: gingerkaka
En kompis som jag inte tror du har träffat. Arefeh heter hon... "Affe". :)
Postat av: Fredrik
Vackert! Och så vackert att ni funnit varandra!
Postat av: gingerkaka
tack Fredrik... och jag tycker det är vackert också :)
Trackback
